Quran Surat Al-Baqarah (The Cow) 2ii- Verse-177 (Piety, Righteousness, and Each and Every Act of Obedience to Allah)
ليس البر أن تولوا وجوهكم } في الصلاة { قبل المشرق والمغرب } نزل ردا على اليهود والنصارى حيث زعموا ذلك { ولكن البرَّ } أي ذا البر وقرئ بفتح الباء أي البار { من آمن بالله واليوم الآخر والملائكة والكتاب } أي الكتب { والنبيين و آتى المال على } مع { حبه } له { ذوي القربى } القرابة { واليتامى والمساكين وابن السبيل } المسافر { والسائلين } الطالبين { وفي } فك { الرقاب } المكاتبين والأسرى { وأقام الصلاة وآتى الزكاة } المفروضة وما قبله في التطوع { والموفون بعهدهم إذا عاهدوا } الله أو الناس { والصابرين } نصب على المدح { في البأساء } شدة الفقر { والضراء } المرض { وحين البأس } وقت شدة القتال في سبيل الله { أولئك } الموصوفون بما ذكر { الذين صدقوا } في إيمانهم أو ادعاء البر { وأولئك هم المتقون } الله .
[“Righteousness is not that you turn your faces” in prayer “towards the east or the west.” This was revealed in response to the Jews and Christians who claimed this. “But righteousness”—meaning the one who possesses righteousness, and it is also recited with a fatha on the ba’—meaning the righteous one—“is he who believes in Allah, the Last Day, the angels, the Scriptures,” meaning the scriptures, “and the prophets, and gives of his wealth,” despite his love for it, “to relatives,” “orphans, the needy, the wayfarer,” the traveler,
“those who ask,” those who seek, “and in freeing slaves,” those who have a contract of manumission, and captives, “and establishes prayer and gives zakat,” the obligatory and what precedes it being voluntary, “and fulfills his covenant when he makes a covenant,” whether with Allah or people, “and is patient,” in the accusative case for praise, “in adversity,” severe poverty, “and hardship,” illness, “and in times of war,” the time of intense fighting in the cause of Allah. “Those” described with what has been mentioned, “are the ones who are truthful” in their faith or their claim of righteousness, “and it is they who are the God-fearing.” ]
Quran Urdu V2:177ساری اچھائی مشرق ومغرب کی طرف منھ کرنے میں ہی نہیں بلکہ حقیقتاً اچھا وه شخص ہے جو اللہ تعالی پر، قیامت کے دن پر، فرشتوں پر، کتاب اللہ پر اور نبیوں پر ایمان رکھنے واﻻ ہو، جو مال سے محبت کرنے کے باوجود قرابت داروں، یتیموں، مسکینوں، مسافروں اور سوال کرنے والے کو دے، غلاموں کو آزاد کرے، نماز کی پابندی اور زکوٰة کی ادائیگی کرے، جب وعده کرے تب اسے پورا کرے، تنگدستی، دکھ درد اور لڑائی کے وقت صبر کرے، یہی سچے لوگ ہیں اور یہی پرہیزگار ہیں.
It is not Al-Birr (piety, righteousness, and each and every act of obedience to Allah, etc.) that you turn your faces towards east and (or) west (in prayers); but Al-Birr is (the quality of) the one who believes in Allah, the Last Day, the Angels, the Book, the Prophets and gives his wealth, in spite of love for it, to the kinsfolk, to the orphans, and to Al-Masakin (the poor), and to the wayfarer, and to those who ask, and to set slaves free, performs As-Salat (Iqamat-as-Salat), and gives the Zakat, and who fulfills their covenant when they make it, and who are As-Sabirin (the patient ones, etc.) in extreme poverty and illness (disease) and at the time of fighting (during the battles). Such are the people of the truth and they are Al-Muttaqun (pious - see V.2:2).
La bonté pieuse ne consiste pas à tourner vos visages vers le Levant ou le Couchant. Mais la bonté pieuse est de croire en Allah, au Jour dernier, aux Anges, au Livre et aux prophètes, de donner de son bien, quelqu'amour qu'on en ait, aux proches, aux orphelins, aux nécessiteux, aux voyageurs indigents et à ceux qui demandent l'aide et pour délier les jougs, d'accomplir la Salat et d'acquitter la Zakat. Et ceux qui remplissent leurs engagements lorsqu'ils se sont engagés, ceux qui sont endurants dans la misère, la maladie et quand les combats font rage, les voilà les véridiques et les voilà les vrais pieux !
Nicht darin besteht die Güte, daß ihr eure Gesichter gegen Osten oder Westen wendet. Güte ist vielmehr, daß man an Allah, den Jüngsten Tag, die Engel, die Bücher und die Propheten glaubt und vom Besitz - obwohl man ihn liebt - der Verwandtschaft, den Waisen, den Armen, dem Sohn des Weges, den Bettlern und für (den Loskauf von) Sklaven hergibt, das Gebet verrichtet und die Abgabe entrichtet; und diejenigen, die ihre Verpflichtung einhalten, wenn sie eine eingegangen sind, und diejenigen, die standhaft bleiben in Not, Leid und in Kriegszeiten, das sind diejenigen, die wahrhaftig sind, und das sind die Gottesfürchtigen. A virtude não consiste só em que orientais vossos rostos até ao levante ou ao poente. A verdadeira virtude é a de quemcrê em Deus, no Dia do Juízo Final, nos anjos, no Livro e nos profetas; de quem distribuiu seus bens em caridade por amor aDeus, entre parentes, órfãos, necessitados, viajantes, mendigos e em resgate de cativos (escravos). Aqueles que observam aoração, pagam o zakat, cumprem os compromissos contraídos, são pacientes na miséria e na adversidade, ou durante oscombates, esses são os verazes, e esses são os tementes (a Deus).
La piedad no estriba en que volváis vuestro rostro hacia el Oriente o hacia el Occidente, sino en creer en Alá y en el último Día, en los ángeles, en la Escritura y en los profetas, en dar de la hacienda. por mucho amor que se le tenga, a los parientes, huérfanos, necesitados, viajero, mendigos y esclavos, en hacer la azalá y dar el azaque, en cumplir con los compromisos contraídos, en ser pacientes en el infortunio, en la aflicción y en tiempo de peligro. ¡Ésos son los hombres sinceros, ésos los temerosos de Alá! Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger - vilket pris han än sätter på detta - till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud. Благочестие состоит не в том, чтобы вы обращали ваши лица на восток и запад. Но благочестив тот, кто уверовал в Аллаха, в Последний день, в ангелов, в Писание, в пророков, кто раздавал имущество, несмотря на свою любовь к нему, родственникам, сиротам, бедным, путникам и просящим, расходовал его на освобождение рабов, совершал намаз, выплачивал закят, соблюдал договора после их заключения, проявлял терпение в нужде, при болезни и во время сражения. Таковы те, которые правдивы. Таковы богобоязненные.
সৎকর্ম শুধু এই নয় যে, পূর্ব কিংবা পশ্চিমদিকে মুখ করবে, বরং বড় সৎকাজ হল এই যে, ঈমান আনবে আল্লাহর উপর কিয়ামত দিবসের উপর, ফেরেশতাদের উপর এবং সমস্ত নবী-রসূলগণের উপর, আর সম্পদ ব্যয় করবে তাঁরই মহব্বতে আত্নীয়-স্বজন, এতীম-মিসকীন, মুসাফির-ভিক্ষুক ও মুক্তিকামী ক্রীতদাসদের জন্যে। আর যারা নামায প্রতিষ্ঠা করে, যাকাত দান করে এবং যারা কৃত প্রতিজ্ঞা সম্পাদনকারী এবং অভাবে, রোগে-শোকে ও যুদ্ধের সময় ধৈর্য্য ধারণকারী তারাই হল সত্যাশ্রয়ী, আর তারাই পরহেযগার। नेकी कुछ यही थोड़ी है कि नमाज़ में अपने मुँह पूरब या पश्चिम की तरफ़ कर लो बल्कि नेकी तो उसकी है जो अल्लाह और रोज़े आखि़रत और फरिश्तों और अल्लाह की किताबों और पैग़म्बरों पर ईमान लाए और उसकी उलफ़त में अपना माल क़राबत दारों और यतीमों और मोहताजो और परदेसियों और माँगने वालों और लौन्डी ग़ुलाम (के गुलू खलासी) में सर्फ करे और पाबन्दी से नमाज़ पढे़ और ज़कात देता रहे और जब कोई एहद किया तो अपने क़ौल के पूरे हो और फ़क्र व फाक़ा रन्ज और घुटन के वक़्त साबित क़दम रहे यही लोग वह हैं जो दावे ईमान में सच्चे निकले और यही लोग परहेज़गार है (177)
ଓଡ଼ିଆ କୋରାନ୍ ଶ୍ଲୋକ ୨:୧୭୭ (Translated from Hindi)
ପ୍ରାର୍ଥନାରେ ପୂର୍ବ କିମ୍ବା ପଶ୍ଚିମ ମୁହଁ ଫେରାଇବା କେବଳ ଧାର୍ମିକତା ନୁହେଁ। ବରଂ, ଧାର୍ମିକତା ସେମାନଙ୍କର ଯେଉଁମାନେ ଆଲ୍ଲାହ, ପରକାଳ, ଦୂତ, ଆଲ୍ଲାହଙ୍କ ପୁସ୍ତକ ଏବଂ ଭବିଷ୍ୟଦ୍ବକ୍ତାମାନଙ୍କ ଉପରେ ବିଶ୍ୱାସ କରନ୍ତି ଏବଂ ତାଙ୍କ ପ୍ରେମରେ ନିକଟତମ ଏବଂ ପ୍ରିୟଜନ, ଅନାଥ, ଅଭାବୀ, ବିଦେଶୀ, ଭିକାରୀ ଏବଂ ଦାସମାନଙ୍କୁ ସେମାନଙ୍କର ଧନ ବଣ୍ଟନ କରନ୍ତି, ଏବଂ ଯେଉଁମାନେ ଚିନ୍ତନ ସହିତ ପ୍ରାର୍ଥନା କରନ୍ତି ଏବଂ ଜକାତ ଦିଅନ୍ତି, ଏବଂ ଯେତେବେଳେ ସେମାନେ ଏକ ଚୁକ୍ତି କରନ୍ତି, ସେମାନେ ସେମାନଙ୍କର କଥା ପାଳନ କରନ୍ତି ଏବଂ ଦାରିଦ୍ର୍ୟ, ଯନ୍ତ୍ରଣା ଏବଂ ଅତ୍ୟାଚାର ସମୟରେ ସ୍ଥିର ରୁହନ୍ତି। ଏମାନେ ହେଉଛନ୍ତି ସେହି ଲୋକ ଯେଉଁମାନେ ସେମାନଙ୍କର ବିଶ୍ୱାସର ଦାବିରେ ସତ୍ୟ, ଏବଂ ଏମାନେ ହେଉଛନ୍ତି ଧର୍ମପରାୟଣ। (୧୭୭)
你們把自己的臉轉向東方和西方,都不是正義。正義是信真主,信末日,信天神,信天經,信先知,並將所愛的財產施濟親戚、孤兒、貧民、旅客、乞丐和贖取奴隸,並謹守拜功,完納天課,履行約言,忍受窮困、患難和戰爭。這等人,確是忠貞的;這等人,確是敬畏的。
正しく仕えるということは,あなたがたの顔を東または西に向けることではない。つまり正しく仕えるとは,アッラーと最後の(審判の)日,天使たち,諸啓典と預言者たちを信じ,かれを愛するためにその財産を,近親,孤児,貧者,旅路にある者や物乞いや奴隷の解放のために費やし,礼拝の務めを守り,定めの喜捨を行い,約束した時はその約束を果たし,また困苦と逆境と非常時に際しては,よく耐え忍ぶ者。これらこそ真実な者であり,またこれらこそ主を畏れる者である。
동서로 고개를 돌리는 것이진정한 신앙이 아너거늘 진정한 신앙이란 하나님과 내세와 천사들 과 성서들과 선지자들을 믿고 하 나님을 위해서 가까운 친지들에게 고아들에게 가난한 사람들에게 여 비가 떨어진 여행자에게 구걸하는 자와 노예를 해방시 켜준 자에게 예배를 드리고 이슬람세를 내며 약속을 했을때는 약속을 이행하고 고통과 역경에서는 참고 인내하는 것이 진정한 정의의 길이며 이들 이야말로 진실하게 사는 의로운 사람들이라
Post a Comment